Jag sörjer dig som en ostämd fiol
vill dämpa upproret i mig
gnida min dissonans mot sand och stenar
vill tona mitt hjärta till ljudet
av brytande vågor
vagga fram och tillbaka
som en krängande båt
tills jag fylls av vindspelsmusik igen –
kärlek, min älskade
är den ljuvaste förnedring.

© Laura Popa 2019

Dikten ingår i diktsamlingen "Tänd alla stjärnor i mig", Adagio förlag, 2019.