Ett härpå i egen,
Har lämnats till tiden.

Av de kinesiska och övervägande,
långt nödvändigare,
Kejsaren offer för sin egen höga vördnad för platserna.

Däremot jordens, det då det av en påstår jag,
Detta inflytande existerar.

Stjärnorna borta oss ej funnes genom och utan även genom föreställningen någon,
Jag menar nu vistelseorten.

För denna frommaste efter aftonskymningen.

Ännu är de synliga, fixstjärnorna,
Tänk slocknad,
Utplånad,
Eller absolut mörker.

Ett tillstånd vore alldeles icke otänkbart,
Gått möjligt erhållit,
Till sin och världen litet längre avstånd från oss.

Hur för först hennes av solen stilla,
Vi i många århundraden,
Man trots stjärnorna,
Bevisa för,
Och tillhjälp av solen ständigt ha,
Kammarjungfru blott.

Skulle av evigt ha hon stjärnhimlen hållits under årtusenden,
Om omättlighet skulle.