timmar har lagt sig om nu,

Alldeles för korta, hon har sträckt

fingertopparna långt

men inte långt nog, där finns ord osagda,

hållande orört.

Jag tänker att hon såg längre.

Som om  avslut höll sin början innan sista punkt, som om hon aldrig förlorar utan ständigt vinner, steg efter steg.