Livet är inte enkelt och det finns stunder då jag tror att vi har gjort slut, livet och jag. Men så lyckas alltid hoppet tillslut lysa igenom. Så försonas vi som det där grälande paret som inte egentligen inte vill vara utan varandra. Och när stormen passerat och jag står och tvättar bort sminket på kvällen, då kan jag känna tacksamhet.

Tacksamhet för att jag är lite starkare än vad jag var igår, tacksamhet för att jag fortfarande ger oss en chans, livet och jag. Men mest av allt känner jag att jag vill nå ut till ni andra som också faller, ni som också reser er gång på gång. Jag vill berätta att jag är ert största fan. Att lyckas se det vackra när ångesten målar allt grått, att ta sig upp ur sängen när en frisk kropp skriker av smärta och att våga älska när det känns som att hjärtat smulas sönder av bara tanken på att kärleken en dag kan gå ut genom dörren och aldrig mer komma tillbaka, är inte lätt.

Så till alla er vill jag säga att jag är så oerhört imponerad, för jag vet hur mycket det krävs för att fortsätta promenera hand i hand med livet dessa tider. Jag vet hur hopplöst det kan kännas. Alla säger- håll ut, det blir bättre. Och jag vet verkligen hur klena de orden kan låta när det känns som att dagarna är en snöstorm du går genom i en tunn pyjamas.

Men finaste, finaste, jag lovar- det Blir bättre. De där stora bråken eller långa perioderna då ni inte vill möta varandras blick, de kommer att bli färre. Du och livet kommer att hitta tillbaka till varandra och det kommer inte bara att bli bättre, det kommer att bli värt det.