Stormen av lycka, en midvinterstad,
där förde du mig nu, då eller sen.
I allt detta spektakel var du en vän.
Trots formen av sagorna. Trots en svävande dikt.
Las armar om allt som sades, något fanns kvar än.
Där en midvintervind, fäller sin snö
Kanske att det finns tö i allt vi gör
Tiden är kanske inte här nu, då eller sen
Dock som striden kanske vi finner friden
I den svunna tiden