Varje på nytt utvecklad
stund
en tabula rasa,
omedelbart krusad
av uppbubblande impulser,
neddalande minnesfragment,
förbiilande bilder
Hur hålla stunden
ogrumlad,
antiseptisk,
hypotetisk?
Hur förstå likhetstecknet
mellan
allt och inget?
Hur sväva över nuet
från en obestämd plats
i tiden?
Hur vidga andlösheten
i det oavgjorda
till en tidlös transparens,
låta udda snurra
med ljushast
genom jämts fokal?
Hur bryta tankens konvenans
i illusionens spegelsal?
Hur avhända sig?
Hur frånhända sig?
Hur ovara i vara?
Hur fullfölja transparens
efter transparens
i den utglesning,
den rumtidskatalys
som Alexander Gerst
varv efter varv
i den Internationella Rymdstationen,
i Albert Einsteins efterföljd,
på shamanens vis
lät eka
som god medicin
över planeten