Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Såpbubbelregn

Lika lätt som ett såpbubbelregn 
Spricker i vårvinterns vindar
Bubblar mina känslor över
Kräver att få bli sedda beskådade
Både av mitt hjärta min själ
Ja hela mitt liv kräver att jag ser
Allt det som händer i mitt undermedvetna

Jag vill våga släppa känslorna fria
Låta dem passera när de vill
Men rädslan för att förintas
Får mig att tveka och låta bli

För trots att jag vet att gråt inte är farligt
Och att ingen tycker jag är dum
När jag någon gång är ledsen
Så vågar jag inte be om tröst
Ty jag är rädd för skammen i mitt hjärta

Den lilla rösten som ibland viskar
Du är inte värd att få finnas
Om du ber om hjälp stöd eller tröst
Utan du lever här på nåder
En skuggfigur i livets utkant

Så jag ser med sorgsen blick
På såpbubblorna som dansar
Där i solen och vinden ett tag
Utan rädsla för att en gång spricka




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 164 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-02-05 19:32



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mycket bra och stark i beröring och känsla!
2019-02-07

  Marita Ohlquist VIP
Det finns en styrka i texten, kraften att förmedla det sköra!
2019-02-06

  ULJO
Såpbubblor i melankolisk klang.
2019-02-06

    ej medlem längre
Så bräcklig kan en människa känna sig. Jag tror att det är utvecklande och läkande att sätta ord på sådana tankar som du gör så bra här.
2019-02-05

  Ida-Marianne
Joo Maria! Svara du den lilla envisa rösten, Jag är visst värd att få finnas bara för att det är så många som med glädje läser alla dina kloka tankar!
2019-02-05
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP