-Fan vilken dödslängtan jag har idag.
-Ja livet är pissrunk och som att dricka svavelsyra.
-Vilket liv?
-Ja det så kallade livet är som en ekande tom tortyrkammare.
-Jag ställer mig på spåret imorgon.
-Jag hänger på.
-Vi har inte bett om den här skiten, att vara till i den här världen med alla sjuka, falska, patetiska samhällssystem och människor.
-Helvetet är här på jorden, men vad händer efter döden?
-Det kan i alla fall inte bli värre än det här vidriga livet.
-Att vilja dö handlar om ren självbevarelsedrift.
-Men vi kommer ju aldrig ta livet av oss. Hur många gånger har vi haft den här diskussionen? Vi är krigare i kärleksarmen!
-Kriga och kriga... jag är så jävla trött på att göra motstånd, revoltera mot alla cancerattityder, jag vill bara vara människa.
-Ska vi bosätta oss i vårt helt omoderna torp ett halvår, du kan skriva din bok som du har snackat om i 25 år.. och jag ska måla.
-Vi borde öppna en scen i stan, för punkband och poesiuppläsningar, konstutställningar och peak-performances.
-Fan vad gamla vi har blivit.
-Nu ska jag sminka mig utstuderad och ta på mig mina värsta kläder och gå runt på stan med en underbar överjävlig blick...
-Ta med din grandiosa löskuk och sug den i pingstkyrkan.
-Varför ska alltid jag göra det mest skandalösa, vad gör du?
-Jag gick ju i tangatrosor på marknadsafton.
-Ja, men då fick du sitta i arresten i 3 timmar.
-Men det var det värt.
-Var är alla levande riktiga människor?
-Det är bara du, jag och alla kidsen.
-Jag sätter på mig mitt raffset och läser mina värsta texter.
-Vet du varför jag älskar dig så himmelskt?
-För att jag är mig själv i alla lägen, även när jag spelar teater.