DÖDEN KOM SÅ NÄRA

 

Jag öppnade dörren

till en människas sorg

 

gav av mitt hjärta

för dödens skull

 

det gjorde mig gott

av våga se den

 

trots att jag var rädd

den kom så nära

 

och du, min vän

tog emot mina ord

 

gömde dem i ditt hjärta

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 330 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-02-06 18:53

Skriv ut
Spara som PDF

ResenärGenomLivet Fint att kunna ge av sig själv till andra... 2019-02-09

Solstrale Mod i ord och handling! 2019-02-07

Anya Jaa döden är inte så otäck. Min erfarenhet är att den är vacker i all sin enorma sorg. 2019-02-07

Niliboy Mycket fint, här har vi just tagit farväl av en 100 åring. Ja vill ju så gärna leva, Å inte ha för stora motigheter! 2019-02-07

Lars Hedlin Skrivit med starkt mod och inlevelse! 2019-02-07

M.Eta Man behöver kanske inte så många ord att bara finnas där och kanske hålla i handen kan räcka. Alltid svårt med sorg. Fint av dig. 2019-02-07

ULJO Du visar mod, mod för det oundvikliga, mod för det sorgliga. "det gjorde mig gott av våga se den trots att jag var rädd den kom så nära" 2019-02-07

Feliaxel Så fint du skaldar 2019-02-07

KattenKin Så fint! Jag tror vi är rädda överlag, tror oss inte om att kunna trösta, att hitta de rätta orden. Vi blir osäkra. Jag tolkar det som att din tröst föll i god jord, och det gör den nog oftast, vi är bara så små jämfört med den stora sorgen. Som att vi står handfallna och oerfarna varje gång. Himla fin text! 2019-02-06

Marita Ohlquist Ditt hjärta är stort och varmt, trots din rädsla fanns du där för en medmänniskas skull! 2019-02-06