Dagen då jag slutar att leva
slutar att andas
är då tårar slutar falla
som hagelkorn i min själ
den dagen jag slutar läsa dina ord
och vår historia
den dagen är jag död
namnet på
känslan, vårdkasen brinner ?

vi måste leva i nuet
det kommer alltid finnas människor
vi aldrig kommer att förstå
varje gång jag ser
skatorna bland grenarna
sidorna jag läste då
när du var som mest sjuk
visste inte, visste inte

hade jag inte dina brev hade jag gått under
en stark magkänsla berättar
sagornas karaktär
förstår inte
så många sår gör ont att veta
hjärtat nästan brister
känner du mitt finger mot din näsa
strecket över din kind
du är det bästa som finns på vår jord
glöm aldrig det, glöm aldrig lova mig det

älskar dig oändligt