så är vi här igen då, med min svarta sorg som hotar  förgöra mig, sluka mig, äta upp mig, spotta ut resterna av mig. och inget har jag att döva mig med - bara ångest som kramar åt hårt som gör att det blir svårare att andas, svårare att sova, svårare att slappna av, svårare att fungera. ångest som drar ner i djupaste svartaste hål, en grav som är trång och skrämmande, som gör att jag känner att jag kanske måste ge upp nu. att jag orkar inte med denna smärta längre, att jag vill sluta brännas på detta helvetesbål som livet efter dig blev. livet utan dig, av att ha förlorat dig igen. en mamma som förlorar sitt barn om och om igen. andra säger att det var av egen förskyllan. men söker man hjälp varför ska då barnet slitas ur ens armar, ges till en annan kvinna som kallar sig 'mamma'. en dubbel bestraffning. först tas ens barn ifrån en. sedan är du inte längre barnets mamma.  jag brinner i skam. jag är urholkad och tom. sorgen skaver. skammen bränner. det som blev kvar, en evig skuld brinnande i en evig plåga. jag kommer inte undan och jag kan aldrig bli fri. barnet blev vuxen och vände sig bort. jag är paria. ett tomt skal. en gång vaggades barnet under mitt hjärta. närdes och växte sig stark. föddes av mig. jag älskade, ammade, vårdade, bandet mellan oss slets av efter ett år. jag flydde för mitt liv och barnet togs ifrån mig. jag flyr än, från sorgen av det som togs ifrån mig. vem blir någonsin hel när en del slitits ur. mitt hjärta är halvt. men jag älskar lika fullt. jag älskar bortom vett. så som en moder gör, så som en moder alltid gör. du som tog barnet och gjorde om det till ditt, det är inte sann kärlek. det är kidnappning och att göra om någon till någon annan borde vara straffbart. tyvärr sker det än i vårt moderna svea rike. man tar från de fattiga och ger till de rika, de som tycker sig stå på den rätta sidan. som gör något för "samhällets bästa" när det handlar enbart om att tillfredställa sina egna egon. jag hoppas att mitt barn aldrig får insikt om det, att det inte är älskat för sin egen skull, att barnet bara var ett substitut för att tillfredställa egna sjuka tillkortakommanden. gode gud, ge mig en dag utan skuld, en dag utan skam, ge mig en minut med mitt barn, du är och har alltid varit älskad - för din egen skull, för att du är just du. jag saknar dig och jag vet att du hatar mig. jag älskar dig ännu mer för det. hat är det som ligger närmast kärleken. hata mig du för jag kunde ju inte hålla kvar dig. jag älskar dig till vanvettighet. jag älskar dig. jag älskar dig. jag älskar dig.