Redan medlem?
Logga in
Jag går till dörren men jag vänder där. Jag tar på mig skorna men tar dem av. Det är som om jag känner att där ute ska jag möta min grav... Att gå ut blir aldrig av...
DET VÄNDER SIG I MIG
jag stannar inne vill inte mer gå ut det är något i mitt sinne energin har tagit slut
det har pågått en tid att jag stannat hemmavid jag funderat över vad det är varför jag en tid känt såhär
räknar upp en del svar fler frågor har jag kvar säger åt känslan släpp det stannar på min läpp
jag tror inte det mer går in det att jag vill ta mig ut dit står mot rutan med mitt flin ständigt åker jag på en nit
efter år av lidande från han jag tror inte längre att jag kan orkar inte med att se denna best känner borta bra men hemma bäst
önskar att tiden läkte alla sår men nu har det gått tjugo år endast de sista jag stannat kvar här inne det inte lika kallt drar
|
Nästa text
Föregående Solstrale |