Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag går till dörren men jag vänder där. Jag tar på mig skorna men tar dem av. Det är som om jag känner att där ute ska jag möta min grav... Att gå ut blir aldrig av...


DET VÄNDER SIG I MIG

 

jag stannar inne

vill inte mer gå ut

det är något i mitt sinne

energin har tagit slut

 

det har pågått en tid

att jag stannat hemmavid

jag funderat över vad det är

varför jag en tid känt såhär

 

räknar upp en del svar

fler frågor har jag kvar

säger åt känslan släpp

det stannar på min läpp

 

jag tror inte det mer går in

det att jag vill ta mig ut dit

står mot rutan med mitt flin

ständigt åker jag på en nit

 

efter år av lidande från han

jag tror inte längre att jag kan

orkar inte med att se denna best

känner borta bra men hemma bäst

 

önskar att tiden läkte alla sår

men nu har det gått tjugo år

endast de sista jag stannat kvar

här inne det inte lika kallt drar

 

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale/ Eva Åberg VIP
Läst 47 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-02-07 11:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Solstrale/ Eva Åberg
Solstrale/ Eva Åberg VIP