Rädslan för religionen hos Totalitärstaterna är oftast uppenbart,
detta genom direkta förbud eller genom den ”mjukare” metoden.
Effektivast förblir detta när den kan förmå att skapa förakt för religionsutövarna.

Mest uppenbart blev det hos den statsbildning, som vi populärt kallar högerextrem, då tänker jag först och främst på Nazismen. Den försökte Utplåna Kristendomen genom att utplåna grunden till dess uppkomst, Judendomen.
Kunde man göra alla de i samhället utspridda utövare av denna religionsutövning mindervärdiga. Då kunde man också skapa rätten till ett segregerat folkmord.
Man skar därmed sönder en intellektuell och kulturell sektor i samhället.
Ett perfekt sätt att när man ville utöva en total makt. När denna totalitära stat med dess ideologi föll genom en okontrollerbar maktkoncentration, nu kunde man ha trott att hotet mot kristendomen var över.

Ur spillrorna av detta världskrig som uppstod byggde då de segrande åter upp en maktkoncentration, även i denna skapades en superstat med totalitär ideologi som förtecken.
Hos denna östliga regim byggdes nu upp en mur mot omvärlden både bokstavligt och andligt. Religionsutövning blev så gott som totalförbjudet i alla delar av denna union.

Då måste man fråga varför är religionen så farlig,
kanske är det för att i religionen ryms;
Tankens frihet, Medmänsklighet samt Kärlek till nästan…

Glöm inte att kriget mot de Kristna pågår överallt i världen
kriget mot alla troende sker där vi minst anar det.
Kanske för att tro skapar makt då det förnimbart osynliga är odefinierbart med materialismens värdegrund.

© Bosse 7 februari 2017.