Jag spelar autistisk gitarr
i kronkalles tonkabaré,
som lovprisad hovmästarnarr
och steppar till greppsbarré.
Jag spelar för tvenne ören
i gränder och enslig gård
där mollmonotonsufflören
viskar mitt piskackord.

Jag skall spela tills helvetet bryter
till iskalla toner in,
och eldsatta strängar ryter
i glansresonanslådan min,
då viskar ej längre sufflören
om toner av kronor och ören
men ser mig försvinna på håll
till en lågepilog av moll.