Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lyckliga gatan - del 8

I Majas huvud var det en tankerondell i vilken det rådde cirkus. Hjärnan var en slumpgenerator och hon fick ingen ro att bearbeta vad som hände och hade hänt.
Hon gick till rökrummet, och där satt gubben och muttrade för sig själv. 
-Polska Moskva har fina pinupgeneraler klädda i mysk och kapten brysk.
-Kan du inte föra en vanlig dialog, jag förstår inte vad du säger.
-Jag är Bobby Hull, jag skjuter hårdast i världen!
-Vill du vara tyst, jag försöker att tänka något vettigt.
-OK, men tyska luftwaffe är på ingång med Lill-Babs på trummor.
Maja skrattade till. En annan ung kvinna kom in och satte sig och rökte. Hennes händer darrade så att hon hade svårt att tända cigaretten. Maja tände den åt henne. Kvinnan såg härjad och skör ut. Maja gav henne ett leende, och hon försökte åtminstone att le tillbaka. Vad går du igenom, tänkte Maja... Varför ska det finnas psykiska sjukdomar? Vad är meningen och vitsen? Är det samhället och världen som triggar igång det? Klockan närmade sig 14 och hon väntade på att Petter skulle komma. Hon längtade så efter honom. Det var en vecka sedan de träffades, det kändes som en evighet. Maja bad sjuksköterskan om en lugnande tablett.
-Hej! Kom jag vill kramas hårt och länge. Kom...
-Hur mår du?
-Jag är bara lite manisk, men doktorn ska sätta in stämningsstabiliserande ikväll.
-Jag borde ha förstått att du var sjuk för en månad sen, men du verkade så kreativ.
-Kreativ var och är jag, men det har blivit för mycket bara... jag är sjuk. 
-Har du sovit inatt?
-Ja men jag sov oroligt, hade mardrömmar. Du då?
-Jag har sovit tre timmar, jag har bara legat och tänkt på dig och oss.
-Jag var manisk när vi följde med den där tjejen hem till henne.
-Och jag var kraftigt berusad. Det skulle jag vilja ha ogjort.
-Skit i det... det är bara att dra lärdom av det och gå vidare. Du tål inte alkohol.
-Jag älskar dig.
-Vill du vara med i klubben?
-Vadå?
-Att ha knullat på psyket.
-Jaaaa...
Maja och Petter älskar en snabbis på toaletten, hypertända. Maja känner att det här är mannen som hon vill leva med resten av sitt liv. Men hon måste bli frisk först.
De sitter och småpratar en stund och sen skiljs dom åt. Petter kommer imorgon.
En sjuksköterska kommer och undrar hur läget är, och klappar Maja på kinden.
Maja sätter sig i rökrummet. Skäggiga farbrorn är där som vanligt. Han säjer några konstiga saker, och då gör Maja det också. Då blir gubben tyst och går sin väg.
Dagarna förflyter på avdelningen. Maja skriver texter, och känner sig med tiden allt lugnare. En tanke och känsla i taget. Blott en dag ett ögonblick i sänder. Hon skriver även böner, som hon mediterar över. Harmoni fyller henne. Hon samtalar med den unga härjade kvinnan, som heter Agnes. De får bra kontakt, och de berättar sina liv för varandra. Agnes har blivit systematiskt misshandlad av sin pojkvän under ett par år. Nu har hon polisanmält honom. Hon gråter när hon anförtror sig till Maja som ger henne en kram och håller hennes hand. Maja undviker att berätta om det värsta i sitt liv, hennes pappas övergrepp. Agnes verkar alldeles för ömtålig för det.
Efter tre veckor så skriver läkaren ut henne. Hon läser vad hon skrivit när hon var som mest manisk och gränspsykotisk. Hon inser att hon var sjuk även fast några rader här och där var lysande. Hon packar ihop sina saker och Petter kommer och möter henne. Maja känner en sådan glädje och tillgivenhet. Petter är hennes närmaste vän, älskare, bror, och just nu känns han som en pappa. Han betalar en taxi och snart landar dom på Åbackegatan i Örnsro. Dom lagar mat tillsammans och sitter på balkongen och delar på en flaska amarone. Petter har vunnit pengar på lotto, femtusen kronor. Dom gör plats i vardagsrummet och sätter på joy division, Majas favoritgrupp, och sen dansar de loss. De klär sakta av varandra och älskar på golvet. Maja skriker när hon får orgasmer, så Petter sätter handen över hennes mun.
                                                                         
                                                                      *

Pär sitter i skogen och sniffar thinner. Hans morsa är fortfarande häktad för grovt narkotikainnehav. Det kärvar mellan honom och hans flickvän Lena. Han bor ensam nu, och det känns verkligen ensamt. Dock så har han sin bästa vän Kenneth som han umgås mycket med. Kenneths mamma är ett kontrollfreak och verkar älska att trycka ned sin son. Jantelagen. Men Kenneth har tagit revansch och läser treårig teknisk linje, med sikte på att bli ingenjör. Kenneth och Pär har fixat en sjuttis absolut vodka som de groggar med trocadero. De tittar på Exorcisten tillsammans med Peter och Yvonne, två polare i grannskapet. När demonen i filmen vrider på huvudet 180 grader så gapskrattar dom. Yvonne är dock skraj och trycker sig nära Pär. Fyra bekanta halvvänner ringer på dörren. Pär har snott LSD av mamma och lagt undan. Hela gänget tänder på. Pär tror att han är på en cirkus och försöker tämja lejon och tigrar. Det spårar ur när Kenneth, Yvonne och en tjej tar av sig alla kläder och går ut gatan och dansar. Grannar ringer polisen och de springer mot skogen för att komma undan. Kenneths farsa springer efter, och det blir en halvtimmes jakt i skogen. Pär släcker ned alla lampor och spolar ned resten av LSD-kapslarna i toaletten. Resten av gänget drar, så han går och lägger sig. När han ligger och blundar ser han änglar och demoner kämpa på ett slagfält om hans tankeverksamhet. Aldrig mer LSD. Han somnar och drömmer att hans pappa och han spelar VM-fotboll i landslaget, och pappa avgör matchen mot Tyskland.
Pär vaknar vid 10-tiden ganska bakis av att telefonen ringer. Det är Maja.
-Hej Maja.
-Hej Pär, hur är läget?
-Jag är bakfull, vi testade LSD ett gäng igår, det var hemskt. Hur mår du?
-Jag mår rätt så bra, har varit inlagd på psyket i tre veckor.
-Har du varit manisk? Gränspsykotisk?
-Ja, men jag har fått mediciner för det.
-Vad bra. Min mamma sitter häktad för grovt narkotikainnehav.
-Oj...fy fan, så du bor ensam?
-Ja, jag och Lena har tagit slut.
-Vad tycker socialen om det då, du är ju inte myndig än?
-Jag fyller ju 18 i september...
-Kan jag komma över till dig, vi kanske kan laga nån mat tillsammans?
-Vad trevligt, välkommen över. Jag har mat vi kan laga i ordning.
Maja kom efter en halvtimme. Hon köpte några kalla öl. Dom sätter sig på altanen.
Pär sätter på skivan pornography med the cure. Kenneth kommer, han har suttit i arresten hela natten tillsammans med de två andra nakendansarna.
-Fy fan vilken effekt LSD har på mig! Jag mådde skitbra. Har du några kapslar kvar?
-Nä, säger Pär...
-Jag tycker att ni, och speciellt du Pär, ska vara jävligt försiktiga med såna droger, säger Maja. På psyket mötte jag en man som hade fastnat i en psykos pga LSD.
Förresten, har dom fått tag på den där mördaren eller mördarna. Mördare borde spärras in på livstid! Jag känner ingen nåd och barmhärtighet gentemot dom.

Det bränner till i bröstet på Pär, som går fort till toaletten för att ta en stesolid.
Kenneth sitter och himlar och flackar med blicken och vet inte vad han ska säga.
-Det kanske är en psykiskt sjuk person som har begått de här tre morden, säger han.
-Ja en psykotisk människa, stämmer Pär in.
-Hur som helst, hoppas att dom får tag på han, hon eller dom så att det inte sker något mer mord. Jag känner att jag mår dåligt över allt jävla våld i samhället, säger Maja, och frågar Pär och Kenneth om dom har något alkoholhaltigt hemma.
-Jag har whiskey, eller rättare sagt mamma har...
-Kan du få låna lite, säger Maja.
-Visst, hjälp dig själv och ge mig en fet whiskey också, och en till Kenneth.
Pär har förträngt att det är han som är mördaren, och känner sig  chockad över att allt kommer tillbaka nu inom honom. Han blundar och ser offren, och hur han stryper dom. Hur dom blir alldeles vita i ansiktet och sen dör. 
-Hur mår ni, undrar Maja.
-Vi är bakis på LSD säger Pär, men det var det värt. Kenneth vad sa din pappa i natt? Din mamma måste vara galen på dig. Det är skönt att vara föräldralös.
-Ja, hon blev vansinnig och farsan också, och dom förbannade dig Pär...
-Ni har väl en egen fri vilja och är nästan myndiga, och det var ni som tjatade om LSD. Jag trodde inte i mina vildaste fantasier att ni skulle dansa nakna på gatan.
-Jag behöver en whiskey till, säger Maja.
-Ta ut flaskan och is, säger Pär. 
Det ringer på dörren och det är Petter, hans påsar klirrar utav ölflaskor, pripps 7,2.
-Hej mannen, säger Pär och omfamnar Petter.
-Hur visste du att vi är här?
-Maja sa det till mig. 
-Får man ta en öl utav dig?
-Visst ta för dig, men då måste jag få en stor whiskey.
Maja gick och satte på joy division, closer. Tre timmar senare så var det stort party, det vällde in folk, både bekanta och vänner, och helt okända människor. De var ca 40 personer, och det dansades och skrålades i en skönt kamratlig anda. Det lagades mat och några badade i badkaret... Strereon på fullt ös, The B-52s, David Bowie, Devo. 
Pär och en tjej låg i hans mammas säng och hånglade och kysstes vilt, men de vågade inte ha sex. In vällde folk och la sig i sängen bredvid dom, full och glad anarki.

 

  

 




Prosa av Johan Hallgren VIP
Läst 19 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-02-09 16:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Hallgren
Johan Hallgren VIP