Tyst gråtande vampyrblickar är allt jag ser i en stad levande död

i en stad levande död hör jag panflöjtens sorgsna klagan
genomsyrar gatornas gråtrötta människor
vi såg desperata bröst som aldrig slutade växa
vi såg ankläppskvinnor som aldrig slutade puta
i takt till självskadesår som aldrig slötade blöda efter törstande tröst vi såg änglamunnar med de underbaraste former
som aldrig slutade suga med spruckna läppar
otacksamhetens blodfyllda manskön


i en stad levande begravd visste jag
att mina socialfobiska lungor
aldrig skulle få luften till att säga vad jag tyckte med min ungdoms evigt brinnande hjärta dina leende bambiögon kunde verka
som vaccin inuti gravdimmans vampyrliv

i en stad levande glömd
ljusbruna pocahontasfötter dansar skrattande på förrortstorget kassar med sommarfrukter fyllda
hennes kärlek till livets ljusare sommarstunder
det kolsvarta håret når dit inte ens djurögat når i sommarkvällens svalka röker unga grönt eller brunt
eller andas in nuets sötaste haschvindar
sommarens sista sparpeng försvann snabbt i langarens lockande hand
i en stad levande död ser jag i min krossade spegel
en sorgset meningssökande vampyrblick
kanske letar jag fel istället för att äta den goda maten
som står framdukad i ögonblicket för den positivt seende själen
i en stad levande död
med vampyrblickar suger vi ut varandras själar på allt livsnödvändigt blod
bettet i halsen är som från en annan världs melankoliska tillvaro
bedövad av livets besvikelser är smärttröskeln bortom förståndets gränser