Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Övergångar, liminal space

Jag låter dem ströva fria i min kropp
som salt luft, som andetag i dimma
en kapsel söt mjölk, händerna runt pappersmuggen
rälsen genom natten, övergångar, klämtande varningar
behöver vi vara ofarliga?
vi är dödliga, vi är vinden rakt igenom
hungriga plåtstatyer, soldis, bränt tegel
klockgjutarens dotter sjunger
med munnen öppen som ett sår




Fri vers av Grävling
Läst 209 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-02-09 22:04



Bookmark and Share


  vladimir bulletin
vilket fint och ledigt flow i bildledens oväntade men fullt rimliga övergångar i varandra! och så plötsligt en fråga... härlig inre spänning, eller hur man ska uttrycka det, i denna.
2019-03-24

  J-M
Det är en tid sedan jag läste dina dikter. Gott diktat.
2019-02-16

  Nanna X
Intressant att du lämnat skogsgläntans symbios för mänsklighetens/pappersmuggens. Lysande text som vanligt!
2019-02-10
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling