Måste tänka på skogen. Och på molnen. När det blir strömavbrott
tänker jag bättre.
Snön blir vitare, fåglarna levande, ja allt blir naturligt.

Gränsen mellan skyltfönstret och stranden går här.
Jag står i halvmeterdjupt spegelklart vatten med en andunge i min famn.

Den hade lagts sej på asfalten och väntat på
en buss hem.

Jag tittar ut över viken. Mörka moln över oljerigg.
Man kan aldrig mer se korallernas färg,

men det blänker fortfarande om vingar som vill lära sej flyga.
Till den plats den hör hemma i.