Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ruskiga Roffes äventyr i landet långt borta "Lointana" del 6

Precis, det stämmer bra instämde Roffe. Han försökte
dölja leendet som inte ville försvinna från läpparna.
Häxan vände sig mot honom.

- Det skulle inte skada med lite varmt innanför mina
blöta kläder. Lite te med en skvätt stärkande knallpulver
skulle sitta fint. Roffe himlade med ögonen.

- En ny kanna svartvinbärs te med pepparmynta är
precis färdig. Han sköt fram kannan, en kopp och Gubben
Gluffas honung mot häxan.

- Hå, hå, å hur ä dä mä det magstärkande krutet då.

- Ja, ja vi får väl plocka fram lite sprattelvatten då.
Roffe gick motvilligt fram till ett litet träskåp som hängde
på väggen. Det var lika utsirat och smyckat som om det
vore ett altarskåp. Ett ljus flammade och lyste på vardera
sidan om det. Han öppnade den lilla dörren och fick fram
ett lerkrus med en text på framsidan.

SPRATTELVATTEN å HOJTAROLJA stod det .....lite
längre ned kunde man se...
tre...*** stjärnor.....och under dem syntes texten
EXTRA PRIMA GROTTKONJAK.

Han återvände till häxan och förde lerkruset mot hennes
mugg.

- Se så, se så, nu börjar det likna något, myste hon med
ett leende. Snabbt förde hon handen mot kruset och
tryckte till det, för att få lite extra av det ner i muggen.
Då hördes det ett hasande läte när tre muggar begärligt
föstes fram över bordet. Skatan, Gnylt och Gambi slickade
sig om munnen.....och såg bedjande mot Roffe.

-Ja, ja det är väl lika bra att vi alla får oss en liten stänkare,
så vi piggnar till. Lerkruset gick laget runt, den enda som
inte ville ha var Staren. Det hördes belåtna hummanden
och smackanden när det värmande livselixiret tinade upp
dem. Till slut tog Huga-häxan till orda igen.

- Då ska vi se vad vi kan hitta...Lointana var det. hon började
fingra på tangentbordet.
-KLICK, KLICK, KLICK....bokstäverna växte fram......

LOINTANA HEMSÖKT AV ONDSKA och så....
KLICK,KLICK,KLICK....VARFÖR??????

PC:n hummade och Kristallkulan blinkade av ljusglimtar.
En data animerad röst började tala med en mässande
stämma.

- Ämnet är säkerhetsklassat med hemligstämpel. Ej
åtkomligt p.g.a. Rikets Säkerhet.
Ärendet får endast granskas av behörig myndighet
Folk och Försvar.

- Va,va ä nu detta för nonsens, kraxade häxan. Hon började
genast att trycka på tangentbordet igen. En text flimrade upp
med lysande versaler ovanför Kristallkulan.

LJUSALVERNAS HISTORIA

Sedan började bilder visas med en dataröst som pratade. De
såg Nebulosor, Planeter, Stjärnor,Kometer, och Galaxer som de
esoteriska Ljusalverna svävade fram genom.
Detta är vad datarösten sa.

-Ljuset är föregångaren till livets alla energier, den verkliga
härskaren. Att lysa är att finnas. I tanken bor ljuset med rör-
elsen som bor i allt....som uppstår i allt. Jag genomsyrar all
materia och liv på alla nivåer, i alla universum.
Den ständigt utåt bubblande rymden, består av sällsamma
slingor, porösa och fasta universella världar....blandade och
beroende av varandra. Ur allt detta startade berättelsen om
livets oändliga historia. Som första början alstrades livets
förstlingar till Ljusalver.

-KRRRR..KNIRRR.....KNASTER...datarösten hakade upp sig.

Alla runt bordet tittade lite fånigt och oförstående på varandra.
Det var lite mycket och svårsmält med den här informationen.
Datarösten fick fatt i talförmågan igen.

- Med sina esoteriska kroppar flög ljusalverna genom alla de
universella världarna för att samla kunskap och förståelse för
tillvaron och verklighetens betydelse.
En dag såg de för första gången den blå planeten som skulle
få namnet Jorden. De flög över de vida vattnen utan att finna
annat än hav. Den andra dagen då de flög över havet skönjdes
små bergstoppar stiga ur vattnet. Den tredje dagen bildades
små öar och på den fjärde dagen frigjordes landmassor ur
havet. På femte dagen fattade de beslutet att landa. Nu fick
de för första gången känna och uppleva fast materia och mark
under sina fötter.
Upplevelsen förbluffade dem....att inte längre behöva sväva
fritt...utan som nu....gå, stå, sitta och finna en slags stillhet
och ro med det nya.
De flesta av ljusalverna flög vidare, men en del beslöt sig
för att stanna kvar....för att utforska den märkliga planeten
med det blå vattnet, skyarna och landmassorna som tycktes
växa och vara begåvat med liv.
Ur marken började gräs spira, buskar och träd....insekter
och djur utvecklades och bosatte sig där. Havet började
fyllas av fisk och andra märkliga varelser.

Ljusalverna rycktes med av utvecklingen och började
känna samhörighet med den. De provade för första
gången att smaka på vatten och äta de frukter som de sett
djuren göra. Till deras förvåning började då deras kroppar
täckas av hud som materialiserades över dem. Inne i deras
kroppar började även "Pärlan" som slukade glansen från
stjärnorna och ljuset från Månen och Solen att försämras.
Det som gjorde dem mest häpna var att det goda kolorerade
ljuset fick allt svårare att hitta och nära "Pärlans"energier,
för även den började täckas av en hinna. Av den anledningen
uppstod hungerkänslor i deras magar. Detta blev en början
för deras behov av att äta mat.

I och med detta förändrades deras liv och de blev beroende
av det materiella och föda att äta. De fann sig ändå till rätta
med det nya livet, men en dag mötte de den första människan.
Till en början levde de åtskilda, men tiderna kom med för-
ändringar. Människorna var giriga och omättliga i sina begär.
De trängde undan dem mer och mer, tills det oundvikliga
måste ske.

Ljusalverna insåg att de måste hitta en ny Jord, en "Terra
Nova" för att överleva. Efter mycket letande fann de till
slut sitt "Terra Nova", i ett parallellt Universum som
gränsade mot den gamla Jorden.
Att ta sig dit var ett stort problem. Deras förmåga att
sväva hade försvunnit p.g.a. det nya livet. De kunde inte
transformeras genom det kvisthål som fanns öppet i
rymdens utkant, vilket var ingången till "Terra Nova".

Efter mycket diskuterande i "De Gamlas Råd", återstod
bara en lösning....att be sina fränder...de esoteriska alverna
om hjälp. De började skicka ut en vädjan om hjälp med den
Telepatiska Laserpulsatorn...som var följande.

S.O.S......S.O.S......Vi hotas av förintelse....Hjälp oss fly till
Terra Nova.

Nu satte de också igång med att bygga en "Slända"...ett
transportmedel som kunde föra dem genom kvisthålet
med "Micro Blaster Vågors" hjälp. Det var denna våg-
kraft som de esoteriska ljusalverna red på genom
Universum. Jordens alver hade förlorat förmågan p.g.a.
sitt nya liv.

Tiden gick, "Sländan" krävde hårt och idogt arbete. Till
slut blev den klar, inte helt olik de sländor som ses vid
sjöarna. Smal och lång vilade den vid strandkanten.
150 meter lång, 15 meter bred, 4 vingar i parvis 2 om lott.
Den blev lastad med växter, trädplantor, frön, redskap,
och olika insekter i lådor. Ute på en stor gårdsplan fanns
en inhägnad med de vanligaste förekommande djuren,
som skulle lastas i vid avfärden.

Förväntansfullt började de blicka upp mot skyarna.
Inga ljusalver dök upp. Missmodigt började de tvivla
på att hjälpen skulle komma. Människorna började bli
hotfulla. De grävde efter mineraler och guld på deras
marker.
Men så hände något.
En morgon vaknade de tidigt av ett surr och ett flimrande
sken på himlen. Förskräckta rusade alla ut för att se vad
det berodde på.
De förundrades:
Hela himlen var täckt av Ljusalver som snabbt närmade
sig deras boplatser.






fortsättning följer i del 7





Prosa av gunnnar nylund VIP
Läst 179 gånger
Publicerad 2019-02-10 17:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

gunnnar nylund
gunnnar nylund VIP