Vad är det som mullrar på vår planet

med tramp

av mordiska stövlar och girighet

och stamp?

Snart vågar väl ingen gå ute om kvällen

och stjärnorna slocknar på himlapällen.

Det är inte ditt fel, du Moder Jord.

Förlåt!

Vi började tidigt med brodermord

och gråt.

För alla du varit en mor som förbarmar.

Nu sträcker du längre ej ut dina armar.

Vi gjorde dig tidigt för varm, du jord,

ja, het

och skyldiga är vi till modermord,

vi vet!

Vi har din atomkraft, om du väldigt gärna

vill sluta ditt lopp som en utbrunnen stjärna.

Vi fortsätter bränna ihjäl din tid

med kol

och annat som gör att din koldioxid

gör hål

på skiktet som skyddar oss i atmosfären.

Vi värnar dess mera om flygresenären.

Snart är du blott vatten av smulten is

och snö.

Vi väntar bli sjunkna på drunknades vis

och dö.

För oss återstår det att snarast bortfara

från dig med ett rymdskepp, som ett Aniara.

Förlorade jord, är du kvar? Hallå!

Farväl!

Vi fortsätter resa med blodskuld på

vår själ.

Vi vet inte hur vi skall klara oss längre

och vårt universum blir trängre och trängre...