Det går en delad dans på brutna brädor
i gyttjemarkens gungande moras
att valsa fram i åkerårens trädor
som skjöts i sank med mötets coup de grass.
Säg var här inte dans på röda ängar
i samklang över grödegrund och gräsen
och älskog uppå skogens sädessängar
emellan fäll för vårens vildsåddsväsen?

Kanhända att jag ändrar ett och ljuger
om sagorna i hagnaturens tid,
man anar att för den som föga duger
var änglaängen aldrig fullt så vid.
Och tänkas kan att blomsterlandsutknoppning
egentligen var råg och granars ris
men mötets verk var verkligt, ej förhoppning
och ängelen bar ändeängslans pris.

Nu spikar jag min gång på gyttjespången
med hammarharmens hårda fårohand,
men djupt i denna ändmorasen fången
så når jag nog här aldrig helt iland.
Det är en delad dans på bruten brädas
terräng, som jag skall ägna livet åt,
och ser jag ändens äng skall jag än rädas
all änglablickars smickrande försåt.