Har inget kärt hem och vila
Djupt sviken börjar jag tvivla
Kalla verkligheten drogar och söver
Alla varmt hem och trygghet behöver
Känslan att inte någon tillhöra
Gömmer mig för att inte störa
Vaknar upp ur dvalan och inser
Vi är ensamma det finns inga fler
Våran sort har flytt för länge sen
Som sagoväsen in i mörka skogen
Skräm bort din rädsla nu
Se mig jag är som du

Hemlös