en maskrosboll i handen

jag andas stilla hörseln vilar

frånvaro av vind
så ligger språk i träda

 

häpen

skyggar jag inför

 rivjärnsruggad

himmelsmatta

 
varseblir gradvis

ett och annat
stänk av ljud
i närheten

blåser maskrosbollens parasoller

dagen kommer åter