Med respektfulla steg går vi runt i domkyrkan. Vi tittar på målningar, gravar och tak. Kören övar för konsert, och väggarna ekar av livets lov.

Vi är i din ateljé. Jag sitter och äter en bulle, du går runt och tänder lampor. Vilket jävla ställe tänker jag, sedan säger jag det.

Det är kväll och vi går genom botaniska trädgården. Vi är alldeles själva. Både slottet och Orangeriet är upplyst. Det är en vacker kväll.

Vi står i en park, vid en stor skorsten. Du säger att det är ett konstverk. Jag är skeptisk, men du insisterar. Det är alldeles kallt, så vi går hem till mig.

I ena handen har jag Doktor glas, med den andra öppnar jag grinden. Vi går upp för några trappsteg, och snart står vi i valvet från boken. Jag läser högt. Du lyssnar.

Vi vandrar i en korridor av växter, palmer, kaktusar och buskar. Vi kommer fram till ett väldigt rum med en staty, och där sätter vi oss på en gigantisk bänk.

Jag sitter i din säng och läser Persepolis. Du sitter vid ditt skrivbord och läser saker jag inte förstår. Ibland tittar du på mig. Ibland tittar jag på dig.