Du ångrade dig igen, trots
att jag förlät och släppte
det förflutna.

Trots att vi kysstes som nykära
och att dina armars favoritplats
fortfarande var runt om mig.

Trots att jag slutade dansa natten
ut i hopp om att finna lyckan,
då du svor att du aldrig skulle
ta ifrån mig den igen.

Trots att ditt namn fortfarande
hade tre hjärtan i min kontaktbok
och att din mamma visst tyckte
om mig.

Trots att du återigen skulle få vara
mannen inte mitt liv och att jag inte
kunde låta bli att räkna minuterna
sen vi sist sågs.

Trots att jag valde att tro på
dina ord en sista gång, ge dig
en sista chans att visa att du
också ville bevara allt vårt
vackra.

Tills du kom på att jag var sådär
besvärlig och tills jag som så
många gånger förr hittade en
flickvän till dig som inte var jag.

Tills du insåg att du nog inte
ville ha mig alls,
utan bara tillfredsställelsen
av att veta att du kunde få mig
om du ville.

Tills du insåg att jag var för
trasig för ett dig och mig,
trots att du hade bett om
ursäkt för alla dina förgångna
misstag.

Trots att ingen kände dig lika
väl som jag,
så slog det dig att du hade gett
upp på oss för längesen.