Du tycker om jazziga cigaretter
Och att knapra dåliga tabletter
När alla steg känns för tunga
Och du hostar sönder din trasiga lunga

Du är den vita väggen som slår
Sönder alla andetag som får
Trumman i din bröstkorg att rusa
För att drogerna är din största musa

Du är flykten som får stegen att falla
Tankarna som äter upp oss alla
När känslorna hopar i natten
Och blodet rinner tunt som vatten

Du är avsaknaden av dopamin
Avtändningen på amfetamin
Det farligt härliga med kokainet
Och lockelsen med heroinet

Du är forna drömmars acceptans
Om att de inte har någon chans
Att odla alla nostalgiska minnen
För att du dövar bara dina sinnen

Du är känslan av att man har fått nog
Tvivlet som gjorde att kärleken dog
Gråten på väg hem från krogen
Självlögnen som inte fått nog än

Du är den känslomässiga instängdheten
Som vill ha den hedonistiska friheten
Den existentiella ångestens utopi
- Allt som en människa inte ville bli