En man kom in genom dörren
och frågade den unga kvinnan.
"-Vad håller Ni på med?!

-Hon ska anhållas...

-Hoppas hon får mycket stryk när hon är i fängelset.

-Ja, och vi har ordnat kunder åt henne, till fängelset.

-Men, har ni tagit hennes två mejladresser?!

Det måste vi göra, sa den äldre kvinnan och såg mentalt sjuk ut.

-Ni hindrar ju våra män från att få kontakt med henne!

Det kan dom få i fängelset, sa den mentalsjuka kvinnan.

("Oj, oj, visst måste dom väl vara, paranoid schizofrena.?")

Ja, visst ja, det kallade ju dom dig för att vara
på B, Gata, du blev ju så utsatt för deras
farliga metoder; att sätta dit oskyldiga; för hor.

Är det så samhällets män får sin avkoppling?

Tack gode gud, att jag sluppit detta samhälle
min Far som jobbat som fångvaktare tidigare,
undrar om han visste om det här och kanske
allt som hänt bara berodde på att tysta Far..?

(En tyst paus)

"-Jag ger mig inte förrän din pappa ligger på kyrkogården"
Så, sa Stevens till mig,
när han gick ut med sitt gevär, klart jag var orolig.

Med dessa personer efter mig, hämndlystna till max,
så överlevde jag knappt. Lämna mina adresser ifred.

(Nästa steg vill ni inte veta, sa livvakten.)

Tack, kunde inte sagt det bättre!

Hälsning från en, vad jag nu är för något.

"Spelar vi?"
"Nej, jag tror vi hittat rätt."