Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Älskade lilla pappa

Lilla pappa.

Minns du vår
verklighet?
Flera ljusår bort?

Det har gått så många
år
nu
Såren har börjat
läka
Men minns du?

Jag var 8 år
Rummet var
gråblått i
nattens ljus
och jag minns skuggorna
från persiennerna
längs väggen
Och hennes
skrik
Glas som splittrades
Alkoholdränkta
andedräkter och
S
sluddriga ord

Jag minns
skräckens strypgrepp
Sängen som kissades
ner
Mina vrål varannan
helg
när jag visste att jag skulle
dit,
till dig
Jag minns mammas
oförstående ögon
Och hur vi plötsligt levde
olika liv

Och jag minns
dig,
lilla pappa

Hur jag ropade efter
dig
när hennes skrik
blev för
mycket
När skuggorna
från persiennerna
blurrades bort av
tårar
När jag inte
klarade
mer

Jag minns
att jag aldrig hörde
dig
skrika
Och jag ville
kravla mig fast
i dig
Be dig att
stanna där hos
mig
Så jag kunde vända mig om
och inte se skuggorna
från persiennerna
på väggen
något mer

Din blick gick alltid från
kyla till värme
när du kom in
Och du viskade att
det var okej
Men dina händer
darrade

Jag har länge varit
arg
över att du aldrig såg min
skräck
Över att du lät det
ske
i så många år
Över att ditt svar
alltid var
att det var
okej

Men lilla
älskade
pappa,

jag är vuxen nu
och jag vet att världen inte är
svartvit
och att även du
var ett offer
Att vi var vilsna
båda två

Och jag är färdig med att vara
arg
nu

Rummet med skuggorna
från persiennerna längs väggen
har vittrat till ingenting
och hon
är flera ljusår
ifrån mig

och du,
du är precis här intill

älskade lilla pappa.




Fri vers (Fri form) av Marelia
Läst 152 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-02-17 01:41



Bookmark and Share


  smultronbergen VIP
Det kändes att läsa och jag kan
se dig i de rum som förmodligen
var din uppväxt, den tröstande
pappan utan verklig förmåga till
ansvar. Viktigt att förhålla sig till
även om det tar många år.

Tack. Varmt skildrat med tyngd
allvar och ärlighet.
2019-02-17

  cilax VIP
bra denna
2019-02-17
  > Nästa text
< Föregående

Marelia