DET VACKRASTE ÄR, KÄRLEKEN

Din kärlek du ger kommer i generationer att glöda
Hjärtat kände den värme när du gav rosorna så eldröda
Ju mer du tänker på att göra gott desto bättre mår du
Jag såg dig gå bortåt vägen när jag stod där i min farstu

Att våra vägar skulle korsas var en välsignelse så stor
Du var den vackraste man kunde tänka sig av en nordbor
Vårt öde blev som de flesta, glädje och sorg där vi vandra
Vi är tåliga men vi glömmer ibland att vi har bara varandra

Tidens tand tar ut sin rätt för oss alla, för fort går åren
Tänk vad nostalgisk man blir när jag såg dig den våren
Kinder som äppelblom och glad som en lärka i skyn
Lika ljuvligt sval som björkarna som bugade sig i vårt
skogsbryn

Vi människor borde vara tacksamma över detta märkliga under
För ingen vet något, men de behöver bara ta några sekunder
Din själ behöver frid och ro, så du kan se det vackra på vår jord
Att beskriva kärleken är nästan omöjlig, det fattas ändå ord

Bo Grapenskog