För varje dygn som går så kommer vi alla ett dygn närmare döden. Hjärtat som slår ett visst slag. Lungorna som andas
och till slut upphör att andas. Jaget, själen som lämnar kroppen, svävar iväg rakt in i det himmelska kärleksljuset där friden är obeskrivlig och lika så glädjen. Och ingenting av allt det vi har fäst oss vid materiellt kan vi ta med oss. Inget internet, ingen TV och radio. Ingen tjusig bil eller bostadsrätt. Nada. Kanske det enda vi kan ta med oss till den andra sidan är minnet och vetskapen om allt vi sagt, gjort och känt i kärlek.
Själen består i sin kärna av det goda, det vackra och sköna.
För varje timme som går så kommer vi alla en timme närmare
den oundvikliga döden. Döden förlossaren, befriaren. Livet.