Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skov

 

I ett skov utav den starkaste sorg, förtvivlan, hopplöshet, meningslöshet, isolering och outsäglig trötthet funderar mannen på att äntligen sätta punkt för sitt katastrofala så kallade liv.
Ställa sig framför tåget är definitivt en säker metod att få befrielse från pinan och förnedringen. Han växlar till att känna sig helt tom, dränerad på känslor, kan inte gråta, och inte klaga, inte tänka. Klarsynen är som bortblåst i en gruvlig depression och apati.
Och han kommer att vara fast på sjukhuset en icke överskådlig framtid. En sak känner han: en längtan efter döden, och en avundsjuka på de döda. Lyssnande på Joy Division, vaknar hans domnade ande en smula. På några sekunder av skräck skulle allt kunna vara över och förbi. Blodigt och slafsigt, ja.

Men så vaknar krigaren och rebellen i honom igen, den som
aldrig ger upp, och som alltid har rest sig ur förödmjukelsen som en fågel Fenix, helbrägdagjord med ett trotsigt leende. Han har vandrat genom is och eld, psykoser och depressioner, obeskrivliga mardrömmar, tillintetgjord, krossad och slut.
Då kan jag ta mig genom denna existentiella öken intalar han sig. Eller kanske snarare denna tunnel, i vilken han inte ser ljuset, än. Han inser att han inte klarar att resa sig helt på egen hand. Snart så är det vår tänker han. Jag vill uppleva en till vår med blåsippor, vitsippor, gullvivor och liljekonvalj. Och att få höra fågelsången och råbockens skall. Gud. Existerar Gud?




Prosa av Johan Hallgren VIP
Läst 20 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-02-17 16:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Hallgren
Johan Hallgren VIP