Jag vet nu vad helvetet hade att säga;
här vilar en massgrav i Cassiopeja,
en domedagsklyfta hos himlabrand,
en korrosionskoma jäms John Blunds sand,
och allt som var varligt är farligt nu
och allt som var hemtamt är främlamt nu,
jag rycker av tryckets panikorgasmer
och skälver i skärvnervers efterspasmer,
här är som om bestarnas pannben besannat
vad liklivens liv likt en lögn förbannat.

Jag vet snart vad himmelen har mig att säga;
snart lär ni mig dö eller välja att väja
från allt det av svärta ni sänkt i oss,
från allt det som smärtande slingrar och slåss
i olydnadsskärvor, från nerv till nerv
som värkt genom helvetets verklighetsvärv.
Kom, ta eran djävulska dekadans
att jag blev så fel var av rätt och sans.