Plötsligt så finns den där
Innanför skinnet
Skälver där
Så kallsvetten
nästintill stannar
Andningen

Man förstår inte
Sina tankar
Sitt beteende
Då rädslan
Kramar klorna rakt in i kraniet
Ensamheten
Så total
Negativt fulländad

Spegelbilden
Kan ge flera ansikten
Ett som talar logiskt
Ett ger hånflinet om svaghet
Till sist det som är det ensammast i världen

Du vet till vilket du vill lyssna
Vilket du vill tysta
Men i som så mycket
Får det negativa uppmärksamhet
Logikens ord mister sin kraft
Trots vetskapen att den har rätt
Rädslan spelar ut logiken
Med att vara rädd för sig själv
Alltså rädslan