Någon vakar över dig
sedan vinterståndet vandrat norrut
och orden tillfälligt förlupit dig
för att känslorna fått för stor plats i bröstet
medan vårens snedvridna pensel
målat in dig i vardagens lågvinklade sol
Du tar emot vårbruset
som en svart sorg på ditt ansiktslösa väsen
för hur du än vänder dig
ser du Katrins leende över Västerbron
den morgonen hon bara gick rakt ut i gatan
och ett hjul nådde henne.
Det vart över på ett ögonblick
 Och samma himlaöga som vakat över dig
ger dig nu sitt allra hugsammaste leende
som du aldrig ser