Berget for genom det det ögats not

fördrog foten fötter klapprade och här 

stod sommaren i skor för trånga 

formen runt handtaget gnisslande  dörr

mitt i tappraste mod klappandes  

kind lilla gumman du kära barn

( i smyg) 

det for en rädsla igenom då jag på rygg 

såg dragkedjan stängas, i väska 

buren försiktigt medveten om tilliten

bars i väska igenom 

det var en säng i ett gult rum nu gult 

i allt det var en man i en glipa 

tårnas spretande vitnande knogar mot

vägg, bergets mossbeklädda revor 

blod 

hon skrek den natten hon blev till 

skratt som fastnade i halsen