Nu klämtar klockan över jordens slätter.
Med klagosånger ifrån äng och hagar
en sliten kråkas röst med oss beklagar
i modfälld ton vart väsens oförrätter.

Så innan allt tar slut av livets rätter
jag måste strama till i mina dagar
bestämma måltidsfärgen före det jag lagar
och inte backa från menyn jag sätter

det går inte an att skaffa allt jag ser i boden
inse att slöseri blir fel med tiden
får ändra mig och följa med i hållbart spår.

För vem har sagt att kvar blir smörgåsborden
det gäller hejda svinn och dämpa åtgångsspeeden
förminska fotavtryck och handla där jag står.