som hon går

hon går med varje steg framåtlutat
skärande
i högt ställda förväntningar
om livets föreställning

hon går med förhoppningen om uppbjudning
och nickningar
dörrrar som förvrids i smältprocesser
jord och grus som blåser in mellan spjälor
en blommande verklighet

ofrånkomligen tar hon stormsteg
för att lossas från allt
som drar mot botten

en stund i balansen
och vildsjälens snabba krusning

hemåt