sitter på berget med marssolen

utspridd i februari

på en bänk med mössa på

djupt nedanför dessa stenigt tunga trapporna

ser man sällsamt lugna gator och

små ben med fart i

beredda på flyktig konflikt

emellan allt mindre ändlösa harmonier

uppenbarligen jag

tänker på ljusgrönt

som om strömmen aldrig behöver gå

på solcellernas elcykel

men måste ta nästa spårvagn, stadens trångaste

till fältet än sålänge

tomt på blommor

skriver du ett bortglömt vykort

på androidens syntax eller

rår koltrastarna knappast för

att många alltjämt tror på

Elvis livs oslocknadhet

hursomhaver

huttrar mitt hjärta till

på nytt före rötterna har rest sig

och beträder retroaktivt

en lagom varm framtid

genom helt annan flygfärd

än den påtänkta

först idag