Barnet lekte på tungan
Det väckte ett sovande lugn
Lugnet brakade löst som solsken
Värmde som vår kakelugn

Barnet kravlade i strupen
Kittlade bitterheten
Fick den att gråta och skratta
Och gå mot tacksamheten

Barnet vilade i magen
Men drömde jättevilt
Drömde tills mamma vaknade
Och vred sig i sin filt

Jag trodde barnet försvann
Men det kurar i min iris
Kittlar fram min lekfullhet
Och gör mig lyckligt en-vis