Känslan av vattnet, dess lena ton.
Nästan som att röra på sammet och lukta på viol.
Vattnet som omsluter mina ben.
Rör mina vader när jag vandrar ner i vattnet.
Tiden känns stilla, nästan så det känns i luften.
Som att man känner tystnaden.
Lugnet av suset som följer med
när man vandrar längst med stigarna
som går till platsen jag får stå stilla.
I horisonten skymtar en stor kulle,
med granar av alla dess slag.
Där kan du finna en örn.
Cirkulerar över fjärran ovan kullen.
Friheten som ligger i luften.
Jag trivs här.
Ovan kullen blickar vindkraftverken fram.
Snurrandes i all oändlighet,
ibland kan någon ha stannat.
Kanske för att andas.
Färgerna blandas i en vacker
akvarell av jord och stam.
Människors skapelse av vind och energi.
Där kan man bli.
Nära mig befinner sig en liten strand.
En gammal båt som legat där i år.
Ligger nu på land, undrar vems hand
som rodde den fram.
Framför mig finns en brygga till höger om båten.
Bruset av vattnet som slår mot bryggans
kant skapar leenden från för,
att vandra fram.
Träet är slitet, av vågornas slitande tryck.
Flisor kan man skåda om man vågar titta nära.
Doften av gräs, sand och värme förs emot en.
Himlen klar och blå.
Fåglar som är högt där på.
Det sussar i träden.
Av björk och asp.
Tittar upp mot stigen.
Där fåren betar fritt.
I tystnaden kan dem höras ibland.
Ett sus i vinden, där sprang hjorden
av får och fann jorden. Ett sus i vinden,
en plats i norden.