Jag hör min röst
som talar
men vet att allt jag säger
kommer att vara sagt
i samma stund det sägs
och sedan alltid, all tid

och i det nu
som rör sig fritt
över ords och dagars flyende
mångfald
som ett sökljus
över mörka länder
intygas overkligheten
kring allt icke evigt,
ity det som inte är evigt
inte heller är särskilt verkligt

och evigt är endast det flyktande
nuet
och trots jag griper det hårt
tappar jag ändå taget
till slut
och overkligheten besannas