Jag lever med ensamheten vid min sida
Aldrig har jag låtit någon komma mig för nära
Rädslan är så djupt rotad i min själ
Tvinnat till ett hårt rep som sakta stryper mig

När någon kommer för nära så hugger rädslan tag i mig
Jag slits itu och all ångest kommer tillbaka med sin förödande kraft
Mitt hjärta pumpar ut svart blod i mina ådror
Rädslan sprider sakta sitt gift runt i min kropp

Jag vill inte höra hårda ord igen
Känna någons förakt
Så jag gömmer mig i ensamheten
Där är jag trygg och varm

Lyckan jag känner då jag är nära dig är så skrämmande
Jag vet ju att det aldrig kan bli vi två
Det verkar vara så det ska vara i mitt liv
Att älska men aldrig bli älskad tillbaka

Jag vandrar genom livet med ensamheten
Verkligheten gör ont
Som tusen knivar som skär min själ i bitar
Jag lämnar ett spår av smärta efter mig på vägen jag går