Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vintertankar.

Matningsdags måste ut till mina små vänner, både fåglarna och mössen kommer säkert att möta mig med glädjetjut. Det är drygt en vecka sedan senaste besöket, snart kommer krokusen att blomma för fullt, kanske får jag se små gula spetsar sticka upp i den uppskrapade snön under matarna.
Planterade många lökar för flera år sedan, men ännu är det säkert för tidigt. Flera veckor ännu kvar innan vi kommer fram till den efterlängtade påskhelgen.
Då blir det den tid när jag får titta över regnvattentunnorna, kanske dags att skaffa några nya och sätta under stuprören. Tidig vår måste jag börja spara vatten för att ha till planterings tiden.

Våren kräver planering tyckte fåglarna med, de har ätit massor med randigt solrosfrö blandat med diverse småfrön från tröskrensningen. Gulsparvarna grälar alltid sittande i maten, Hackspettarna äter också gärna av fröna, men för honornas skull hänger jag upp talgbollar. Lystet hackar de och Mesfåglarna i sig av fettet.
Snart skall äggproduktionen komma igång och då behövs fett i koppen.
Bra nytta gör då de överblivna resterna från slakten, ingen nytta hade detta fett gjort i människokroppen.
Nu blir detta till glädje för oss när vi får njuta av vårens och sommarens fågelsång med en ökad småfågelproduktion.

Sinnets glädje behöver en hjälp på traven, för det är väl för vår lycka fåglarna sjunger eller är det en annan mening i sången djup.

Grådagar gick men en morgon när det varit nollgradigt väder hörde jag hur Katterna springer oroligt fram och tillbaks framför altandörren.
Gryningsljuset är knappt synligt och snön piskar mot fönstret, jag tänker vill ni ut så får ni väl gå och känna på vilket eländigt väder det är.
Puttar upp dörren till en liten springa och den ena katten slinker ut. Jag knäpper på datorn men hör ett morrjam från altanen, öppnar dörren till en bredare springa och in springer katten förskrämd. Vad nu då är min tanke när jag se de andra som med uppborrade svansar stirrar ut.
När jag stiger ut på altanen ser jag en hopkurad liten grå katt som snabbt slinker iväg ut i kylan och snövädret.
Detta var lördagsmorgonen när det det hade blivit ett bakslag, omslag i vädret, med piskande snö mot fönsterrutan.
Ett blött snötäcke som ligger på den nysopade innergården, ogästvänligt tänker jag och stänger dörren.

Kanske ett normalt vårvinterväder men ändå, har vi tolerans nog att möta dagen i glädje och känna medkänsla med allt som är utfryst och utslängt i kylan likaväl som den främmande lättskrämda katten på altanen.
Den som kanske hade sökt sig till värme och gemenskap med sina artfränder, kanske hungrig och utstött.

Möt dagen med Kärlek, ge dina medmänniskor ett leende. Den kommande Påskhögtidens budskap grinar gnisslande illa i dagens samhälle.

Det är kanske länge sedan någon hängdes upp fastnaglad för att bli ett stinkande lik, andra till varnagel.

Numera har Samhället utvecklats och vi korsfäster människor på ett mera subtilt sätt. Den modige vågar fly, även om de likt katten kommer ut i oväder och storm. Vägen tillbaks kanske ändå finns ifall man kan be om nåd, för att man störde.

Vaknade tidigt nu i onsdagsmorgonens mörker, staden är ännu tyst. Var det drömmen som väckte mig, för en mening förföljer mig sömndrucket;
”Moralism utan mening”. Detta är något som kan leda till förnedrande realpolitik. I nutid likaväl som i det förflutna, för nu mindes jag att det snart är Vårfrudagen.

Den dagen när en oskuld påstod att hon blivit gravid utan manlig inblandning. Ja det var för tvåtusen år sedan, men vi firar minnet av det absurda påståendet ännu.
Kanske inte så konstig, många har nog försökt urskulda ett ögonblick av obetänksam lust, något som givit en helt naturlig följd till resultat av kanske ett tillfälligt könsligt umgänge.

För tvåtusen år sedan och även senare gällde det ibland t.o.m. att rädda sitt eget liv.
Det var subjektet eller det indirekta objektet som hade skulden till den oönskade händelsen. Fortfarande har vi samma tanke, hur kunde det ske.
Undrar ibland, kanske inte alltid, är man inte två om handlingen eller är vi så besatta av de gamla sagorna om jungfrufödsel och Gudasådd bland de mänskligt befruktningsbara objekten. Nu går tanken in i spåret våldshandlingar och blir förlorad.

Nej det är kanske dags att sova en stund till, tankarna flyger hit och dit, vad skall vi tro, till vem skall man förlita sin tro. Oftast blir det moralism utan mening.

I dag i ny dags början är det mesta på lur, allt är på narri.

Våren skall inte ha kommit än, för vi är endast i början på året. Långt är det kvar till april månad där allt inklusive vädret är ett skämt.
Jag ser på termometern och det får kroppen att rysa, flera minusgrader, men i går var det många plusgrader. Nu åker raggsockorna på och jag försökte förgäves övertyga katterna om att det inte är ett väder som man vill gå ut i.

Det ända som är sanning är att det är, så som det brukar vara i påskveckan, ena dagen varmt den andra kallt.
Ja, det är vad jag kan minnas i varje fall.

Det är inte påsk ännu bara i mitt minne.

Kommer ihåg en dymmelonsdag när jag var ung. Det var nu som kläppen i kyrkklockan skulle bytas ut mot en kläpp i trä, dymmeln. Allt för att klockringningen på skärtorsdagen skulle påminna om det som stillaveckans budskap gav.
Jag, som alltid var nyfiken, frågade kyrkvaktmästaren där hemma hur det var, om och varför vi fortfarande här uppe i den kalla nord brukade dymmla klockorna.
Vi är kristna svarade han, det är för att församlingen skall veta att den här dagen hade Kristus blivit förrådd, för klockorna bara mumlade tyst och pratade som om de pratade i lönndom. Sedan band han alltid fast kläpparna på klockorna så att ringningen på skärtorsdagen blev stum. Han var en djupt troende man, klockan den bara ringdes med en näve som han sade.

Onsdagens budskap till oss kristna var att genom svek, dömdes Jesus till Korsets död.

Hur var det med domen, den var ganska ”modern” som jag i dag kan se det.
Folkmassorna skränade korsfäst och en svag och lättpåverkad domare sade ”okej då”, för att att få tyst på den populistiskt skränande massan.

Moralism utan mening, bröd åt folket.

Kan man i en nutid tro på en högre makt, en Gud som i sin vishet och kärlek är större än vår förmåga att förstå, det är kanske en dårskap.

Vi med vår framstående kunskap och med minst 150 år av fredlig samhällsutveckling vet ju att något annat än vetenskap och matematisk tänkande är bara en vision.

Kan den troende påvisa tecken som bevisar att de har rätt i sin tro, kan de visa på vetenskapliga bevis för att något under i trons namn har skett.

Denna fråga har följt oss i nästan tvåtusen år.

Varje gång när vi närmar oss de stora högtiderna dyker frågan upp på nytt.
Korsets mysterium i anslutning till Påskhögtiden är bara ett exempel.
Varför kan man fråga, varför kan inte vi kloka människor i detta land föregå med ett gott exempel och avskaffa denna religiösa högtid liksom alla andra liknande högtider. Dessa som med sin koppling till kristendom och andra religiösa företeelser endast skapar orealistiska myter.
Sagor och trosföreställningar som kan vara baserat på tvivelaktiga och ofta ovetenskapliga sammelsurium, muntliga eller skriftligt nedtecknat.
Svaret blir kanske då att vi behöver en ledighet efter en lång och kall period som kallas vinter.

Nys… måste jag säga, banal ursäkt i vårt fredliga och välmående land där alla kan kan ta en ledighet och en ferie när man så önskar. Det finns möjlighet att fly vintern ifall upplever den som tråkig och bedrövlig.

Detta var endast Stilla tankar i en stilla morgon, tankar skrivna inför en Fastetid. Skrivet av en dåraktig man som fortfarande har kvar en ologisk tro.

Vilka förväntningar har ni på denna Kristendomens största helg.

Asfalten blänker svart av nattens regn, men på himlen syns en liten strimma gryning, hoppets närhet i mörkret.
Svalt är det men Talgoxen har börjat sin tjatiga morgonsång. Delar sitt hopp och förtröstan till alla som vill ut i naturen och njuta av våren.

Den lilla trädgårdsfontänen porlar glatt på altanen, tänk vad ett porlande rinnande vatten kan ge många tankar.
Möt dagen som väntar trösterik. Jag kan ändå inte låta bli att tänka tillbaks på en tidig morgon för många år sedan.

De kristna högtiderna präglar våra liv, men är de utsprungna ur naturen och vår längtan att föreviga vår uttrtycksförmåga till en kollektiv gemenskap.
Jag satt en gång i den tidiga gryningen och såg ut över åkrarna där morgondimman strök kring i olika skikt.
Fåglarna var knappt vakna ännu utan naturen andas stillhet och tystnad. En tidigt anad sommarmorgon med sommardofter och läkande kraft.

Det här är Pingst, hänryckningens tid som det har blivit kallad med modern nutidssvenska. Vad betyder denna hänryckning för oss? Är det en förövning inför den stora högtiden som väntar framöver, midsommar. Eller är det bara ett uttryck för att de uppdämda känslorna efter en lång vinter, vill ut.

Ut i ohämmad frihet.

Vad kan detta ha att göra med den Kristna högtiden Pingst och dess budskap? ”Ni skall gå ut till alla folk och alla människor och förkunna mitt budskap” var en gång Jesu ord, i moderniserad tappning. Detta är det budskap som kyrkan och religionen manar oss till.
Men behövs det, skall vi tvinga på andra våra kristna värderingar. Kan de inte skapa sig egna regler och värderingar, likvärdiga våra. Är våra värderingar de rätta? Har de kanske redan ett budskap som de försöker förmedla till oss, men vi lyssnar inte.

Gån ut till alla människor försök att få dem att lyssna. Hur svårt är inte det.

För oss som har en kristen grundtro, eller skall jag säga för mig som har en kristen tro, finns det värderingar som i dagens samhälle har undanträngts och inte kan försvaras.
Fördomar som behöver bli både gömda, glömda för att något gjorts, något som inte kan göras ogjort.

Vi behöver åter föra ut budskapet om Kärlek, Rättvisa och Solidaritet mellan människor.
Budskapet att alla människor har ett ”lika värde inför Gud”, även människor emellan.
Pingstens budskap är fortfarande giltigt i vår splittrade värld.

Be varje dag att världen kan förlåta din okunskap och oförmåga.

© Bosse 23 februari 2019.









Prosa (Novell) av Bossepoet från Österbotten
Läst 284 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-02-23 05:14



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Som en mänskligt
skinande Poetisk
biltvätt att genom
-läsa i den gråkyligt
solkiga vintertillvaron
;)

2019-02-23
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten