Det jag smakar på är gott. Jag vill att det aldrig skall ta slut. Men jag förstår att det är en omöjlighet. Varför inte ta det långsamt?
Jag vill ju spara på smaken, spara på maten, men förstår att det är en omöjlighet.

Denna dikt andas uppgivenhet, men jag förstår...
Jag ska inte göra tolkningen åt er!
Ni bad mig inte att göra tolkningen...
Men det är bra för att...
Nu är det gjort.

Det är som den tjänst, partnern ber en om.
Men man har redan hunnit göra den.
Och partnern blir påmind om att sin andra hälft kunde vara snabb.
Och inte behöver be om tjänsten .
Igen.