bombastiskt basunerar jag budskapet
ur en gnistrande elektrisk megafon av kvicksilver
mitt på stora torget

människor tillåt er att begrunda
hur näbbgäddan Annie Lööf
gnabbas med fotbollsänkan Ebba Bush-Thor

lyssna på hur dessa starka, beundransvärda,
moderna kvinnor bjäbbar

då trycker jag på kvicksilvermegafonens on-knapp
bombastiskt börjar jag basunera budskapet
inte om den pissljumma kärleken
som har misslyckats tillräckligt många gånger

nej min vision är en vision
om det som blir kvar
när de framrusande leden
av pålästa, behärskade människor
i strikta manchesterkavajer
har lämnat scenen

när biljettautomaterna knirkar i kylan
och den högra rulltrappan har hakat upp sig
och stannat

när det är för kallt
till och med för den tiggande romen
att sova på perrongens träbänk

beskåda papperskorgarna
känn den skarpa lukten
av utspilld motorolja
på iskall asfalt

då människor
då är det dags att summera
vad livet är

jag menar alla människor
till och med de prydliga
stela i sina strikta manchesterkostymer
ingen ska lämnas utanför

att vara med om
den exploderande extasen
i synerna, ljuden och luften

nollgradigt snötäcke

pistagesemlan
på ett dåligt ventilerat konditori

ett borttappat kontokort
på gallerians blanka golv

terroristernas maskingevär
skickas i tystnaden
mellan våra städer

övertyga näbbgäddan Lööf
att skriva en motion till talmannen
om att lägga till en bild
på en kalashnikow
på svenska flaggan

bussar som susar
joggare som rusar
en vd i övre medelåldern
som snoozar
gamle John Mayall
står med en stratocaster
och bluesar

snajdare rajsar
en hund lyfter ena bakbenet
i en omöjlig vinkel
och bajsar

bombastiskt basunerar jag budskapet
visionen av extasen
av allt det svåra

när vi till slut
möter det falska
det farliga
det ödsliga
det folktomma
det iskalla

då kommer vi slutligen
att kunna vråla

av lycka