Tre sekunder, tre kickar, tre flackande blickar. Du förvirrar mig du färgförblindar mig kan aldrig mera se ondska, ser bara vackert och jag njuter i fulla drag av dina förföriska drag.

Inte för intet visste jag från första början. Men jag var blyg och inte visste jag hur eller var jag skulle börja. Jag ville viska eller knacka men då sparka du in dörren och since then är jag ute ur mörkret.

Du leder vägen du e ledstjärna och min enda stjärna, jag målar dig med breda penslar, detaljerna är där oavsett, den som inte ser har helt enkelt inte förmågan eller har inte lärt sig att våga kärlek kräver mod och inget blod kan hålla dig levande om inte ditt hjärta har scenskräck ibland