Tack sade hon. Efteråt. Det som just skedde 

hade skett i smyg. Såsom ofta sker om

vi lever nu. Även tackandet i smyg det

som återgäldas. Jag kan inte hitta mina 

strumpor kaffets dofter sprider dig till dofterna

på spisen. Jag hade tänkt att skriva ord

på ord beskriva skrivaren men undrade om

ord kan fånga orden 

smakade så olika de formligen går i egna 

fållor luktar väsnas ställer allt på spets dimper 

nu hade orden flugit in under sängen i 

högar av bokstäver inväntade de foten 

tyngden i spjälorna som gnisslar ert väsen 

dammens dofter längtan efter havet 

ett svagt k lägger sig över ett o och plötsligt 

har en ko blivit punkten att utgå från 

ska den gå på lina kanske flyga vad i hela 

världen kan en stackars ko få symbolisera 

sättet att bearbeta maten måhända såsom 

kvinnan processar det viktiga, det skedda ? 

Kossan stod i hagen. Stilla. Idisslandes. För det

är väl det en kossa gör. Eller?