Vidöppen står snart vårens port
med höga valv och vida
livet blir av vårens andedräkt
så gränslöst och stort
hela naturen är knoppande väntan
men ännu blåser nordanvind
och eldas friskt i vår braskamin
ur skorsten virvlar en grå serpentin

Vi kurar då ihop oss som fågelungar
söker livet och ljusets rötter

på samma sätt gör vi
när vi över kullerstenar går
vi måste kunna böja oss
i förvandlingens tid

även när flodvirvlar forsar förbi