aldrig våga. 

Fortsätta som nu men något måste 

ändras och det som lämnats i bitar. Överges. 

Hon lyfte hatten. slogs med sin

fantasi det ostyriga håret med spännena

på  Trycka ner. Men var något 

med en längtan av och till runt ljuset det som

ändrats, falnad fantasi nåt 

i själva tillvaron som inte kunde bli som då 

När punkten sattes foten glöd när ljuset

tog sig ned till kön. visste hon 

hemma någonstans. vågade nog 

älska honom. Nu. Vågade stirra 

noga på det som då försvann. Har ju 

faktiskt ingen aning, men vem fan har det. 

Hon måste lämna honom nu. På något märkligt 

sätt har något tröttnat. Ett liv och detta mitt. 

Hitta något annat, att hänga upp det på 

den identiteten. 

Den som ångrade eget handlande, högg 

av sin hand, för att kunna bli människa 

Min skuld känns inte till. Hittar inte längre in.

har gått så långt det bara går. I morse 

såg inga punkter, fötter och 

sorgen var var den? Ett spöke längs en stege

en spegelbild av nåt