Idag på indiern berättades en saga för

en man i 40 års åldern. Mannen tackade för

kvinnans uppriktighet. Budbärarens 

information behövde stoppas innan chefen. 

De var som vanligt upptagna av sitt eget 

 Kvinnan terapeut och mannen läkare. 

Mannen hade fått en annan kvinna att tro att

han flirtat med henne. Det var ett vanligt drama. 

Foten hade passerat lungan fastnat i hjärtat

kom aldrig riktigt loss. Skrattet hade bett honom

att skiljas men det var någon slags modern 

variant av familjeföretag, det terapeuten redan 

visste hade med den vanliga rädslan att göra. 

Han, ett troll av charm, varm men allvaret 

var gömt i någon slags föråldrad Mellanöstern-

Form. På svenska kallades det barnen, för barnens 

skull. 

När terapeuten nattat barnet, och bonusfamiljens

öde tagit slut, hängde en lycka som tredje lagrets

tapetremsa över det morrisinredda sovrummet. 

Tacksamheten över att läkaren på alla hjärtans 

dag med allvarsam min slagit sig ned i fåtöljen 

mitt emot. Att vara trollslända. Det var något 

det. Det kunde bära foten högt över mark. 

Som om drömmarna log ännu.